Behöver vi fler övervakningskameror?

Diskussionen gällande övervakning är något som alltid kommer att vara närvarande i vårt samhälle. Nu mer än någonsin i och med att vi använder internet i vår vardag och att brottsligheten – planering kring sådan framförallt – kommit att förläggas där. Exempel på detta ser man idag på extrema forum där uppmaningar om våld, uppviglande och hot ständigt finns närvarande och frågan är hur man som polis ska kunna agera vid dessa tillfällen. Ska man kunna spåra, identifiera och således ha en chans att förhindra ett brott eller är det då något som kan komma att kränka den person som skriver/skrivit dessa hot eller uppmaningar om dessa? Frågan är svår.

Å ena sidan så kränker man en person genom ökad övervakning och å andra sidan så kan man också de facto komma att förhindra fruktansvärda handlingar– självmordsbombningar, attentat och andra terrorhandlingar – genom viss punktmarkering av de sidor där nivån ligger åt det mer extrema hållet vid diskussionerna. Detsamma gäller den fysiska världen och samma tankegång finns även där som vid internet. Kort sagt – kan övervakningskameror i en större omfattning vara lösningen på en minskad brottslighet eller är detta enbart ett statligt sätt att skaffa sig kontroll över invånarna?

Det är klart att det finns tillfällen där övervakningskameror inte är speciellt uppskattade och där de kan uppfattas som rent kränkande – och samtidigt så finns det också lägen då dessa övervakningskameror är en absolut nödvändighet.

Exempel på det förstnämnda; om två stycken vuxna människor träffar varandra på tu man hand – men där de har ett pågående förhållande med någon annan: där finns det ingen anledning till att tredje part – staten – ska kunna övervaka deras förehavanden. Visst – det handlar här om något etisk och moraliskt förkastligt; men det sker ingen brottslighet i sig bakom en sådan affär två vuxna människor emellan.

Exempel på när övervakningskameror löser brott

Där har vi scenario nummer ett och det som talar mot en ökning av övervakningskameror, men om vi ser till nästa och tänker oss en mörk natt i Stockholms tunnelbana där en ung man åker hem från krogen. Mellan två stycken stationer så kliver tre andra killar på och vagnen de åker i är en tom sådan och således perfekt sett ur ett vittnesperspektiv. Det som dessa unga killar gör är att man rånar denna ensamma unga man, man stjäl hans plånbok, hans telefon och hans dyra jacka och för säkerhetsskull så fullföljer man också förnedringen och kränkningen genom en omfattande misshandel.

Den unge mannen minnesbilder är vaga, misshandeln har gett honom en hjärnskakning och dessutom så skedde allting så fort och han har därför stora svårigheter att ge polisen ett bra signalement på gärningsmännen. Det som han däremot kan göra är att nämna en exakt tid för rånet och för misshandeln i fråga och därmed så kan också polisen kontakta SL och be att få tillgång till de övervakningskameror som finns installerade i vagnarna.

Genom dessa övervakningskameror och de inspelade filmerna så kan man sedan identifiera de tre männen och ge dessa det straff de förtjänat genom sitt fega agerande. Här har vi således två scenarion ställda mot varandra då det kommer till en ökad övervakning – båda värda att ha i åtanke och bevis på att frågan både är svårlöst och innehållande väldigt många nyanser och färger.

3 Jun 2016